Hedvigsstad

Sten på Ön med årtalet 1666 inristat
minne från utstakningen av Hedvigstad.

Tre gånger har Kåge varit nära att bli stad.
Första gången var 1648, när konduktören, sedermera lantmätaren
Erik Eriksson - Njure fick i uppdrag av drottning Kristina att utse en lämpligare plats för Piteå stad, "alldenstund staden är något avlägsen från en bekväm sjöhamn".
Piteå eldhärjades i december 1652 och under återuppbyggnaden brann staden ner till grunden i juli 1666.
Planerna var att flytta Piteå stad till Storkåge.
Piteåborna protesterade, för då skulle de förlora sina handelsrättigheter.
Nu aktualiserades planen på att anlägga en ny stad närmare havet och redan den
12 november1666 utfärdade Karl X Gustav privilegier för anläggning av Hedvigsstad i Kåge. Men efter mycket skrivande mellan piteåborna och Kungliga Maj:t beslutades att staden skulle ligga i Piteå.
Frågan skulle än en gång tas upp fastän det dröjde 170 år.
Lantmätaren Johan Håkansson förordnades att verkställa syn och ritade en karta över området Öhn i Kåge, daterad juli 1841. Kåge hade en bra hamn, men prosten Nils Nordlander i Skellefteå ansåg att medelpunkten skulle ligga vid kyrkan.
Han föreslog Norrböle by som plats för den nya staden.
Länsstyrelsen instämde och därmed försvann planerna på en stad i Kåge.
Skellefteå blev istället ny stad 1845.